Känner att jag måste skriva lite igen. Jag har alltid pushat mig själv till bristningsgänsen. Alltid varit bäst. När jag kom till gymnasiset tänkte jag att jag absolut skulle förändra mitt beteende, att jag skulle bli en i mängden. Visst jag ansträngde mig fortfarande och gjorde mitt bästa, men tyckte inte det var hela världen med ett vg. Nu, ett år senare har jag avslutat ett gäng kurser och fått MVG i alla dessa kurserna. Detta gör att min dröm om att bli läkare kommer mer och mer tillbaka. Jag vet att jag kan om jag bara pushat mig, tillbaka till dit jag var förut. Lägger all min tid på skolan i två år till. Gör jag det vet jag att jag kan. Men frågan är om jag orkar. Orkar jag verkligen? Och kommer jag in i väggen som jag gjorde för ett år sedan? Isåfall ärdet inte värt det. Inte alls. Det jobbiga är bara att jag inte vet. Om jag kommers klara det. Och frågan ät om jag vågar chansa.
Så, summan av kardemumman. Det hade varit skönt med ett vg. För då vet jag att jag inte har en chans att bli läkare. Och då kan jag släppa detta. Tills dess ska jag göra ett matteprov och ha ett gött sommarlov. Får helt enkelt se vad som händer till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar